Statistik ska hjälpa oss att förstå verkligheten. I politiska debatter används den alltför ofta för att försvara en redan färdig övertygelse.
Jag har gått igenom en namnlista över personer som satt på livstid i Sverige 2019. Min uppskattning är att cirka 95 procent var män och att cirka 65 procent av samtliga hade namn som jag inte uppfattade som svenska.
Namn fastställer varken födelseland, medborgarskap eller utomeuropeisk bakgrund. Livstidsdömda är en särskild grupp som inte representerar alla fängelseintagna, men även i övrigt så vet vi att såväl män som människor med utländsk härkomst är överrepresenterade i såväl domar som fängelser.
Ändå illustrerar genomgången hur lätt samma material kan användas till olika politiska berättelser. Den som vill göra män till problemet lyfter fram kön. Den som vill göra invandrare till problemet lyfter fram ursprung. Sedan får den utvalda egenskapen fungera som förklaring.
Min tes är att feministisk argumentation som lägger kollektiv skuld på män och rasistisk argumentation som lägger kollektiv skuld på ursprungsgrupper kan använda samma tankegenväg. Man söker stöd för sina politiska mål, snarare än kunskap som kan förändra dem.
Men en fördelning är ingen färdig orsaksförklaring. Att nästan alla i den genomgångna gruppen är män betyder inte att nästan alla män är brottslingar. Och min bedömning av namn kan inte visa hur stor andel av en viss ursprungsgrupp som begår brott. Det är värt att notera att färre än 1 av 50.000 i Sverige sitter på livstid så det är tydligt att det är en försvinnande liten minoritet bland både män och invandrare.
För att tala om överrepresentation behövs också en jämförbar befolkningsandel och tydliga definitioner. För att förstå orsakerna behöver vi undersöka bland annat ålder, uppväxtvillkor, normer och kriminella miljöer. Kön och bakgrund kan dessutom överlappa.
Vi måste våga undersöka obekväma mönster. Men vi måste vara lika beredda att granska vårt underlag och överge våra favoritförklaringar. Det gäller också mina egna uppskattningar.
Politiken bör följa kunskapen, och åtgärder bedömas efter sina resultat. En enkel fråga skiljer viljan att lära från viljan att få rätt:
Vilka fakta skulle få dig att ändra uppfattning?
Om kartan inte stämmer med terrängen så är det kartan det är fel på. Även när kartan är vår egen ideologi.
Lämna en kommentar