Green SM är på väg till Sverige med något som borde vara självklart: ett taxibolag som tar ansvar för både bilarna och människorna som kör dem.
Egna bilar. Anställda förare. Garanterad lön. I den svenska starten är upplägget närmast motsatsen till Uber och Bolt, där fristående åkare och förare får bära en stor del av risken. Vi behöver fler alternativ – och gärna konkurrens om både kunder och arbetsvillkor.
Men det finns en hake. Green SM är ännu inte lönsamt.
Kopplingen till biltillverkaren VinFast ger rabatterade bilinköp. Elbilar och en samlad organisation kan också pressa kostnaderna. Men räcker det för låga priser, bra löner och vinst? Eller finansierar ägaren ett erbjudande som måste försämras när tillväxten ska bli lönsam?
Jag hittar inget belagt mönster där Green SM först slagit ut konkurrenterna och sedan chockhöjt priserna. I Vietnam finns tvärtom exempel på prissänkningar efter att bolaget blivit stort. Men frågan om hur kalkylen ska gå ihop kvarstår.
Och runt hörnet väntar nästa omvälvning: självkörande taxi. Waymo har siktat på förarlösa resor i London under 2026. När Sverige följer efter är öppet, men utvecklingen kan snart rita om marknaden igen. Förarlösa bilar kan pressa kostnaderna – samtidigt som förarjobben hotas och dyr teknik kan samla marknaden hos ett fåtal kapitalstarka bolag.
Jag välkomnar ett taxibolag som tar ansvar hela vägen. Det verkliga provet kommer när ägaren vill ha avkastning.
Vem betalar då: kunden genom högre priser eller föraren genom sämre villkor? Och när föraren försvinner – får kunden besparingen, eller behåller bolaget den?
Bakgrund: DN om Green SM:s etablering i Stockholm. Svenska rekryteringsvillkor: 27 830 kronor i garantilön eller 55 procent provision, beroende på vilket belopp som är högst.
Lämna ett svar