Vem skyddar oss från politikernas klåfingrighet?

En husägare målar sitt hus och håller upp handen mot stora byråkratiska händer med regler och stämpel.

🇸🇪 Svenska · 🇬🇧 English · 🇪🇸 Español

Riksdagen beslutade den 11 november om ändringar i regeringsformen som börjar gälla den 1 januari 2027. En av de mest diskuterade är öppningen för att genom lag återkalla svenska medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap i vissa fall. Det skrev jag om i Två medborgarskap är redan en särställning.

Men när grundlagen ändå ändras är jag minst lika intresserad av det som saknas. Var finns det bredare skyddet för individens rätt att få vara i fred?

Demokrati ger oss möjlighet att välja våra makthavare. Men varför skulle det ge de valda rätt att bestämma över varenda detalj i våra liv?

Ett val är ingen blankofullmakt

Jag vill kunna rösta om hur vi sköter det gemensamma utan att samtidigt lämna över bestämmanderätten över min kropp, mitt hem och mina relationer. Politikerna verkar däremot alltför ofta utgå från att allt som går att reglera också bör regleras.

Till och med när ett barn trampar fram på en cykel med stödhjul har lagstiftaren bestämt att hjälmen ska vara på. Hjälmkravet gäller barn under 15 år som cyklar. Det kan vara ett utmärkt råd till föräldrar. Men varje gott råd behöver inte bli en lag.

Husfärgen visar samtidigt att regler faktiskt går att backa från. Efter lättnaderna i december 2025 är huvudregeln att en- och tvåbostadshus kan byta kulör utan bygglov, även om undantag och andra krav finns kvar. Bra. Den sortens återlämnad bestämmanderätt borde vara en princip, inte bero på vilken regering vi råkar ha.

En grundlag för rätten till sitt eget liv

Jag skulle vilja se en tydligare frihetsgrundlag. Om den utformas som en ny grundlag eller en genomgripande förstärkning av regeringsformen är mindre viktigt än innehållet. Här är min början:

  1. Rätten att välja sina kläder. Staten ska inte bestämma hur vuxna människor klär sig. Konkreta krav på skyddsutrustning i farligt arbete är en sak. Politiker som vill föreskriva hur befolkningen ska se ut är något annat. Friheten måste också skydda den som utsätts för tvång av familj eller religiösa företrädare.
  2. Rätten att bestämma villkoren för sexuella relationer. Vuxna ska själva få komma överens om sina frivilliga relationer och vad de innebär. Samtycket måste vara fritt och kunna tas tillbaka. Politiker ska inte göra sin egen sexualmoral till allas lag.
  3. Rätten att älska vem man vill. Vuxna människor med ömsesidigt samtycke ska få älska varandra, även fysiskt, oavsett kön eller omgivningens uppfattning. Varken staten, släkten eller ett religiöst samfund ska ha vetorätt över deras kärleksliv.
  4. Rätten att tänka, tycka och tro fritt. Även när åsikten är obekväm, religionen impopulär eller slutsatsen strider mot den rådande värdegrunden. Samma skydd ska gälla den som inte tror alls. Hot och konkreta övergrepp kan förbjudas utan att makten får bestämma vilka uppfattningar som är acceptabla.
  5. Rätten till den egna kroppen. Utgångspunkten ska vara att man själv väljer om man tar ett vaccin, ett läkemedel eller en behandling. Att ett beslut enligt läkare är oklokt gör inte kroppen till statens egendom. Åtgärder för att skydda andra måste motiveras för sig och får inte bli en bakväg till obegränsat behandlingstvång.
  6. Rätten att slippa behandlas som misstänkt. Ingen allmän fullmakt att visitera, övervaka eller kartlägga människor för säkerhets skull. Brottsbekämpande kontroll ska som huvudregel bygga på konkret, individuell misstanke. Särskilda säkerhetskontroller måste ha ett tydligt och snävt ändamål. Hela befolkningen ska inte behöva leva som föremål för en pågående utredning.
  7. Rätten att betala kontant över disk. Vanliga inköp i fysisk handel ska kunna göras med kontanter, utan krav på smart telefon, bankapp eller ett digitalt spår hos en betaltjänst. Det kräver också skyldigheter för handeln och en fungerande kontanthantering. En rättighet som ingen är skyldig att möjliggöra blir bara en vacker formulering.
  8. Rätten att vara anonym på offentlig plats. Att gå på gatan ska inte kräva att man kan legitimera sig. Bilkörning, gränspassage, bankuttag och vissa avtal kan motivera identifiering. Att bara finnas till i det offentliga rummet ska inte göra det. Undantag måste knytas till ett konkret behov, inte till myndigheternas önskan att alltid veta vem alla är.
  9. Rätten att bestämma över sitt hem och sin egendom. Som utgångspunkt ska jag få måla mitt hus i den färg jag vill. Inskränkningar i hur jag använder, bygger om eller bygger på min egendom ska kräva konkreta skäl. Brandsäkerhet, betydande skador på grannar och särskilt skyddsvärda kulturmiljöer måste kunna hanteras. Att en tjänsteman tycker att en annan kulör är snyggare bör inte räcka.
  10. Rätten att röra sig fritt. Vi ska kunna vistas på offentlig plats utan att handla något, legitimera oss eller redovisa vårt ärende. Begränsningar ska handla om konkreta risker, hinder eller intrång i andras rättigheter. Att någon ogillar vår närvaro, klädsel eller uppfattning är ingen sådan skada.

Frihet måste gå att försvara mot makten

Flera av dessa friheter har redan skydd i regeringsformens andra kapitel. Där finns bland annat opinionsfriheter, skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp och integritetsintrång samt skydd för egendom. Där finns också regler om hur flera rättigheter får begränsas. Vi börjar alltså inte från noll.

Men jag vill att huvudregeln ska bli tydligare: Den som vill begränsa en människas frihet ska bevisa varför det behövs.

Det ska krävas en konkret skada eller risk för andras rättigheter, belägg för att åtgärden fungerar och en prövning av mindre ingripande alternativ. Att människor kan välja fel är inte i sig ett tillräckligt skäl. Inte heller att skattebetalarna någon gång kan få stå för en kostnad. Annars går snart hela livet att göra till en offentlig angelägenhet.

Det behövs också en uttrycklig rätt att fatta beslut som andra tycker är dumma. Frihet som bara gäller när man väljer det politikerna rekommenderar är inte mycket värd.

Den enskilde måste kunna få ett ingrepp prövat snabbt av en oberoende domstol och få verklig upprättelse när staten går för långt. Sverige har redan lagprövning. Jag vill stärka möjligheten att använda den och göra det ekonomiskt möjligt även för en vanlig människa att försvara sina rättigheter.

Lagar som inskränker friheten bör dessutom omprövas efter en bestämd tid. Tillfälliga krisåtgärder ska löpa ut om de inte uttryckligen förnyas och motiveras. ”Det behövdes en gång” får inte bli ett permanent argument.

Politikens område måste ha en gräns

Det svåra är att dra gränsen för det gemensamma. Luft, vatten, smittspridning och grannars säkerhet kan angå fler än den som fattar beslutet. Där behövs gemensamma regler. Men kopplingen måste vara konkret. Om allt som på något sätt påverkar någon annan ger politiker rätt att bestämma, finns ingen privat sfär kvar.

Jag uppfattar klåfingrigheten som ett internationellt problem. Därför vill jag också se ett starkare skydd för individen i det europeiska samarbetet och i internationella rättighetsöverenskommelser. En svensk grundlagsändring löser inte ensam vad utländska stater eller globala plattformar gör. Men det är inget argument för att avstå från att begränsa den makt vi faktiskt kan begränsa.

Politiker ska sköta våra gemensamma angelägenheter. De ska också kunna förklara varför en fråga över huvud taget hör dit.

Vi behöver en grundlag som gör det svårare att bestämma över oss bara för att det går.

Vilken frihet skulle du själv vilja skydda först – och var skulle du dra gränsen för politikernas makt?

Bild: AI-genererad illustration.

Svar

  1. Who Protects Us from Politicians’ Meddling? – Signal & Brus profilbild

    […] 🇸🇪 Svenska · 🇬🇧 English · 🇪🇸 Español […]

    Gilla

  2. ¿Quién nos protege del intervencionismo de los políticos? – Signal & Brus profilbild

    […] 🇸🇪 Svenska · 🇬🇧 English · 🇪🇸 Español […]

    Gilla

Lämna ett svar