Ett helt arbetslag sjukskriver sig efter våld från lågstadieelever. Åttaåringar attackerar vuxna med pennor och saxar. Det är verkligheten på Östra skolan i Vaggeryd. Händelserna som DN uppmärksammar har också rapporterats av SVT.
Det är ett vuxenhaveri.
Läraren måste vara starkast och tuffast i klassrummet. Läraren bestämmer. Ett nej gäller. En tillsägelse ska följas. Den som förstör undervisningen ska stoppas.
Ger läraren upp sin makt försvinner den inte. Någon annan tar den. Och det är knappast den snällaste eleven.
Det blir den som skriker högst, hotar mest och är beredd att gå längst. Resten får anpassa sig. Så skapar man en klass där aggressivitet ger inflytande och hänsyn innebär att bli överkörd.
Vad lär sig barnen av det? Att hot fungerar. Att regler gäller tills någon vägrar följa dem. Att vuxna backar bara man gör tillräckligt mycket motstånd.
Och vad lär sig den tysta eleven? Att ingen skyddar henne.
Jag är förbannat trött på att de skötsamma barnens skolgång behandlas som en outtömlig resurs att offra. De ska vänta, förstå och stå ut medan någon annan förstör ännu en lektion. Deras arbetsro försvinner. Deras undervisningstid går förlorad. Till slut blir deras rädsla en del av vardagen.
Läraren ska ha makten att sätta stopp. Rektorn ska stå bakom läraren och se till att besluten genomförs. Föräldrarna ska få ett tydligt besked: ditt barn får inte hota, slå eller förstöra för andra. Det upphör nu.
Den som slår ska tas ur situationen direkt. Resten av klassen ska få fortsätta sin undervisning. Behöver eleven en annan undervisningsmiljö får skolan ordna det. Behöver eleven stöd får skolan ordna det också. De andra barnen ska inte betala med sin trygghet medan vuxna bokar nästa möte.
Lärarna ska ha mandat, bemanning och en skolledning som ingriper innan personalen blir sjuk. När ett helt arbetslag slås ut har ansvaret högre upp redan brustit.
Vi har gjort gränssättning till något som vuxna förväntas försvara. Varför sa du ifrån? Kunde du ha uttryckt dig annorlunda? Har du tänkt på hur eleven upplevde tillsägelsen?
Börja med att fråga hur resten av klassen upplever att ingen får stopp på eleven.
Barn behöver möta vuxna som står kvar när de protesterar. Som håller fast vid reglerna även när det blir obekvämt. Som visar att ett utbrott aldrig ger rätten att bestämma över andra.
Läraren ska bestämma i klassrummet. Annars gör den elev som de andra är mest rädda för det.

Lämna ett svar