🇸🇪 Svenska · 🇬🇧 English · 🇪🇸 Español
Kronofogden borde inte befatta sig med småskulder. Sätt en gräns på exempelvis 5 000 kronor i sammanlagda förfallna skulder per person. Låt kreditbolagen bära mer av risken själva.
Med Expressens rubrik om Klarnas nya krav i bakhuvudet undrar jag om politikerna börjar i fel ände. Den 20 november 2026 börjar en ny konsumentkreditlag gälla. Enligt Konsumentverket skärps kreditprövningen även för små lån och tjänster där man köper nu och betalar senare.
Jag skulle hellre ändra spelreglerna för indrivningen än detaljstyra vilka uppgifter företagen ska samla in om oss. Den som tjänar pengar på att ge kredit får också ta ansvar för att kunden kan betala.
5 000 kronor totalt
Mitt förslag är enkelt i grunden: understiger en persons sammanlagda förfallna skulder 5 000 kronor ska Kronofogden inte hantera betalningskraven eller driva in dem. Gränsen ska gälla per person, över alla fordringsägare.
En ensam parkeringsavgift som man tvistar om eller en konflikt om ett mindre köp ska då inte kunna skickas vidare till Kronkalle. Företaget får reda ut saken med kunden och vid behov få tvisten prövad. Statens indrivningsapparat ska inte vara första bästa påtryckningsmedel.
Den som däremot sätter i system att inte betala kommer snart upp över gränsen. Tio obetalda krav på 600 kronor blir 6 000 kronor tillsammans. Då kan Kronofogden ta i saken, även om inget enskilt krav når upp till 5 000.
Låt SMS-lånebolagen ta risken
En sådan gräns skulle göra det svårare att driva in små SMS-lån med statens hjälp. Det är en del av poängen. Om kreditgivaren vet att Kronofogden inte omedelbart står till förfogande måste företaget bli mer noggrant med vem det lånar ut till.
Min bedömning är att det skulle kunna få vissa bolag att neka fler riskabla lån. Det kan också göra små krediter dyrare eller mindre tillgängliga. Men varför ska staten göra det lättare att sälja snabba lån genom att stå redo att driva in varje litet belopp?
En småskuld ska inte bli en myndighetskarusell
Redan i dag går det att bestrida ett felaktigt krav hos Kronofogden. Vill fordringsägaren gå vidare kan tvisten lämnas till domstol. Mitt förslag går längre: småkraven ska över huvud taget hållas utanför Kronofogdens hantering tills den sammanlagda gränsen är nådd.
Därför räcker det inte att bara stoppa själva utmätningen. Gränsen måste också omfatta betalningsförelägganden. Annars finns samma påtryckningsmedel kvar. Och företag ska inte kunna stapla på avgifter för att på konstgjord väg passera gränsen.
Det kräver lagändringar och ett fungerande sätt att räkna samman giltiga, förfallna skulder från olika fordringsägare. Ett bestritt påstående om en skuld ska inte automatiskt räknas som en fastställd skuld. Detaljerna behöver lösas, men principen är rimlig.
Betalningsskyldigheten ska finnas kvar. Fordringsägaren ska fortfarande kunna kräva betalt och få sin rätt prövad. Men tillgången till statens indrivning behöver ha en nedre gräns.
Politikerna borde lägga mindre kraft på att bestämma hur kreditbolagen ska sköta sina formulär och mer på att låta dem bära följderna av sina kreditbeslut. Kronkalle ska inte vara SMS-lånebolagens förlängda arm för småpengar.
Bild: AI-genererad illustration.

Lämna ett svar